En gång om året sedan 1982 utkommer en ny bok av Ulf Eriksson, poesi eller prosa. Hur mycket ensamhet måste inte till för att åstadkomma en sådan produktion!
I romanen Kortfattad besvärjelse av taxichaufför möter vi en ensam man i ett lånat hus i Kalifornien. Han sitter framför en skärm med en framvällande våg och ibland kliver han genom bilden och ut. Efter promenaden klättrar han in genom skärmen igen. På balkongen hittar han vikta pappersplan med intressanta texter. När han går en trappa upp för att utröna vem som kastar, finner han en dörröppning fylld med ett textarkiv.
Romanen svajar mer än så. Historien om vågmannen skall vara skriven av berättarens favoritförfattare, den påhittade Edgar Topos. Topos bok heter också Kortfattad besvärjelse av taxichaufför. Olika jag blandas vilt.
Topos är det grekiska ordet för plats. Begreppet används som en hjälp för tanken, en retorisk figur, ett ställe att spinna ett tal eller en text runt. Topos kan också vara t ex ett sinnestillstånd, en släktanknytning eller ett yrke. I boken har vi taxichaufförens yrke, med möjlighet att ta oss hit och dit.
Ulf Eriksson tar vara på infall och gör utvikningar i en skruvad intrig som ändå verkar möjlig. Att man hänger med någorlunda i svängarna beror på alla igenkännliga element: En bakgård, en brygga, mjäll på en axel eller beskrivningen av tomatodlingars miljöpåverkan.
Huvudpersonen läser en papperstidning och beklagar ungdomar som går miste om upplevelsen att vika upp ett rum och bläddra sig fram i det, ett rum till vilket en mängd andra beger sig ungefär samtidigt. Tala om viktig topos!
Hans möten med flickvännen Pascale blir pauser av normalitet, trots att hon doktorerar i topologi och har det osannolika efternamnet Area. De talar om verkliga författare och verk, särskilt Marlen Haushofer och hennes Väggen. Kanske är Edgar Topos hennes son, spekuleras det.
Berättaren hittar i ett sökprogram den för honom helt obekante svenske författaren Lars Ahlin med ett ”vidlyftigt men också inifrån upplysta och kärleksivrande författarskap” som skall vara förbjuden läsning i Kina och Indien, därför att Ahlin predikar emot hierarkier mellan människor! Så har Ulf Eriksson pillat in ett bevis på att bokens jag varken är han själv eller svensk.
En del, menar berättaren, tar sitt liv därför att de är bergsäkra på orsaken till eller ändamålet med sin existens. Men han vill fortsätta leva för att han inte vet varför han finns till.
Detta är absolut rolig läsning men inget för den som vill koppla av. Med Ulf Eriksson måste man koppla på, ta alla utmaningar och njuta av detaljerna snarare än av de långa, brutna linjerna.
