Kameran som skydd mot döden

Den vita färgen finns med hela tiden i Marie Norins författarskap och nu har hennes sjunde bok fått titeln ”vit vit”. Det är ingen stor bokstav i titeln, vilket får det att mera se ut som ett ljud än ett namn, som ett fågelljud. Jag ser titelns prickar över två i som ögon som skär igenom omslagets murriga färger.
I en av hennes diktsamlingar finns rymdfararen Gagarin, en man i vitt som går i en vithet utan ände. Hon beskriver honom som ett vitt blad i utkanten av en jättelik gräsplan. I en annan diktsamling finns en polarfarare som ger sig iväg och försvinner i det vita.
Nu tänker jag mig det vita som ett oskrivet papper (ett tomt dokument på datorn, förstås). Där börjar det, i en saknad som skall ersättas med ord. Romanen handlar om en fotograferande pojke på solsemester med mamma. Han zoomar in och han zoomar ut, och får ibland för sig att det inte är på riktigt. Hans bilder kommer att få oväntad tyngd, eftersom mamman förolyckas under en utflykt. Fotot med morsan sovande på sandstranden och på pojkens egna fötter i sanden under vattenlek följs senare av bilder på jeepen som sitter fast i ökensanden.
Det vita finner vi här i kamerans registrering av skarpt ljus i kontrast till skuggor, men också i minnet. Vad finns kvar när hans rum är en kapsel av mörker? Kameran fortsätter han att hålla närmast kroppen.
Romanen vit vit är en lättläst skildring av ensamhet, till skillnad från påhitten och berättarexperimenten i Marie Norins förra bok Djuraffär (2010), två romaner i en liten volym. Djuraffärens ägare hittade i källaren små människoliknande varelser, som han byggde en värld åt och sen försvann i. I den andra romanen håller en konstnär på med en konstruktion som förstörs när han transporterar den. Där finns också några sidor med fröet till den nya romanen: Barnet, mamman och det svidande ljuset som stör skärmen med dataspelet.
Om och om igen handlar det om att skapa sin värld och ta plats i den även om ögonen bländas av ett obarmhärtig ljus, även om orden sviker.

Recensionen har publicerats i Hälsinglands Tidningar 23 augusti 2012