Hans Gunnarsson, Försmådd, roman, Albert Bonniers FörlagHans Gunnarsson är författaren som förvandlade Guillous böcker om Arn och Ondskan till filmmanus. Han skrev också manus tillsammans med umeåfödda regissören Jens Jonsson till dennes fina film Ping-pongkingen, som handlade om mobbning och familjehemligheter i ett isigt Norrland. Filmen fick äran att inviga Göteborgs filmfestival 2008.
Nu när Hans Gunnarsson ger ut romanen Försmådd, tackar han Jens Jonsson för den tändande gnistan till intrigen, som onekligen har både komiska och filmiska kvaliteter. Som i Ping-pongkingen riktar han sin värmekamera mot vardagliga småstadsmiljöer och människor som har något att dölja, för sig själva, för grannarna eller ordningsmakten.
Försmådd är en roman att sluka i ett stycke. När historieläraren alltmer gränslöst uppvaktar sin rektor, stiger spänningen och man börjar snart undra vem som är farligast: Den unga nazist som inte vill hängas ut i en essä om främlingsfientlighet, den våldsbenägna kaotiska kvinna som trycker essän, rektorn som ljuger om sina resor till släkten, eller Ingvar själv som har ordet i sin makt men enligt andra dricker litet för mycket och byter skola litet för ofta.
Man står till en början på Ingvars sida även om man ibland vill ropa: Gör det inte! Gå hem! Var förnuftig! Han verkar resonera klokt, men tar små, små onödigt dumma steg och målar igen in sig i ett hörn. Pinsamt för stunden, men ändå låter han sig bara tillfälligt hejdas.
Den obändiga drivkraften är bokens kärna och mystik. Dunkla drifter pulserar under intellektuella och neutrala ytor. Den som brinner för att undervisa om nazismen kan oväntat visa sig förespråka apartheid och en bildad, ensam turist kan vara omedveten nykolonialist. Hans Gunnarsson får marken att gunga hemskt under oss just när vi tror att vi står stadigt.
Omslagsfotots afrikanska mask är en viktig pusselbit, liksom ett par vita handskar som skall skydda mot kontaktallergi.
Även en snabbt slukad soppa kan man känna smaken av länge, och det är nyttigt att fundera på vilka ingredienser som ingår.
Recensionen har varit publicerad i Hälsinglands tidningar 3 januari 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar