Ernest Hemingway skrev om den gamle och havet. Birgitta Boucht, van att i romaner och essäer vrida och vända på resonemang, har skrivit om den gamla och badkaret.
När kvinnan med det märkliga namnet Tusenblad ramlar i badkaret och bryter lårbenshalsen, är det fyra dagar tills flickorna i hemtjänsten kommer. Romanen heter Tusenblad, en kvinna som snubblar.Precis som Hemingways fiskare kämpar med svärdfisken, slumrar till ibland i båten med reven om handleden, och vandrar i tankarna genom sina minnen, så går Tusenblad i badkaret igenom sitt långa kvinnoliv. Boucht låter henne vid livsavgörande situationer citera mannen i Havanna. Han fick av Hemingway den enklaste av repliker, när bjässen äntligen nappade: ”Jaha, sa han. Jaha.”
Omslagsbilden (av Charlotta Boucht) visar en kvinnas fläckiga, seniga händer, stolt prydda med minst sju stora silverringar. Det är en vacker och talande bild av erfarenhet och sensualitet. Kvinnan i badkaret ser på sina skrynkliga händer. ”Händerna har jag fått av Christian, det var han som lärde mig använda dem. Det är i mina händer han starkast lever kvar.” Han var barndomskärleken, invandrare från Brasilien. Tusenblads mammas historia är ett annat spår i denna roman om passion och svek, uppror och anpassning.
Romanen nominerades i Finland till Runebergspriset 2012. Verk av tre finlandssvenska författare och fem finskspråkiga sållades ut av 200 böcker. Vinnare blev Katja Kettu med ”Kätilö” (Barnmorskan). En stilla önskan: Får vi den översatt till svenska?
Sverige skulle säkert må bra av att få ta del av flera finska böcker. Finska är vårt största minoritetsspråk och talas av runt 300.000 svenskar. Det är nästan lika många som antalet finlandssvenskar i Finland.
Artikeln publicerades i Dalarnas Tidningar och Hälsinglands Tidningar 10 januari 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar