En ros är en ros är en ros... Kultur är odling är kultur är odling

Välkommen till min inneblogg! Som barn satte jag mig gärna i lä för att läsa i någon klippskreva, högt uppe på berget där måsarna släpper ned musslor för att komma åt innehållet. Där kunde ingen ropa på mig. Här handlar det mest om läsning, men även annan odling och grävning får utrymme. Dans, musik, konst.
På min uteblogg är jag amatör. Här är jag proffs.

fredag 2 mars 2012

Global rørospols via webben

Dansare i Røros och i Chicago njöt i tre timmar av samma dansorkester under natten till lördag, då en webbkamera på Sangerhuset i den norska bergstaden sände bild och musik ut över hela världen genom www.fjelltv.no. Den skandinaviska dansföreningen i Chicago visade evenemanget på storbildsteve i sin danslokal. De hade också egna musiker som i realtid spelade tillsammans med Dalakopas Thore Härdelin, Oline Bakkom, Bent Jacobsen och de andra i bandet.
De dansanta japaner, som brukar flyga till Rättviksdansen på somrarna och till Nordiska mästerskapen i Rørospols i oktober, kunde nu ha eftermiddagsdans hemma hos sig med Dalakopa, och i New York blev det lämpligt nog kvällsdans.
Till nästa februari hoppas man på en storskärm även i det gamla illgröna, norska missionshuset, så att marknadsdansarna kan se vad som händer på dansgolvet i Chicago. Med den senaste tekniken går det alltså att förmedla och dela kultur på ingen tid alls.
Fort har det också gått för Bergsjösonen Fredrik Lindh och Anders Bjernulf att tillsammans med två norska storspelmän göra Bror (Courage02/03), en vacker och dansvänlig dubbel-cd, inspelad i januari hemma hos Anders i Östbjörka, med vedkamin och i fotogenlampans sken.
Skivsläppet skedde i Røros på fredagen, i en timrad koja på fiolspelmannen Magne Eggen Haugoms ägor i utkanten av stan. När hundra personer bänkat sig runt eldpallen, klipptes kön invid renhägnet av och dörren stängdes om de lyckliga. Renskavsgryta serverades och så två fioler i taget, den optimala sättningen för samspel.
Magne och Tron Steffen Westberg spelar oftast i Småviltlaget och i Brekkens spelmanslag. Av de två skivorna innehåller den norska mest nedärvd pols från bygden, och spelsättet är grovt-och-grant, vilket betyder att två spelar samma stämma i olika oktaver. Den svenska skivan har gott om nyskrivet. Sju låtar är Fredriks, två är komponerade av Anders och de spelar Fars vals av den tidigt bortgångne Järvsöspelmannen Jonas Olsson. Svenskarna lägger andrastämman friare, men inte så att melodin dränks utan traditionellt, följsamt.
"Bryggar'n polska efter Anders Henriksson" anger förmedlaren, en järvsöspelman med EU-karriär. Bara de insatta vet att Bryggar'n hette Anders Olsson i Delsbo och att han komponerat den populära låten. Höök Olle hade gott kunnat få några ord till: Andersson (1860-1936) Rättvik. Av den även i Hälsingland välkände Pers Hans Olsson ingår två polskor, och han själv var på plats för att fira premiären i kojan.
Rørospols är en risikosport, sa en rørosing just när jag kastats in mellan ett par glasögon och en näsa. Visst är det riskabelt i värsta trängseln, och det är slitsamt att dansa alla kvällar i en vecka och därtill fyra middagsdanser plus lördagsnatten, men att leva i den norska, sviktiga tretakten timme efter timme är härligt och beroendeframkallande.
Nästa möte i missionshuset är Rørosleken 4-6 maj, då Mari Eggens kvintett har hand om fredagskvällen. Svensk-norska Grenselaget spelar på dansfest med mat lördag kväll. Då anbefalls folkdräkt, men annars dansas i moderna kläder, långt från de yllekjolar och sticketröjor som cirkulerar, då Røros folkdanslag med gäster dansar pols i snön vid den högtidliga öppningen av Røros marknad.
Anne Brügge

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar