En ros är en ros är en ros... Kultur är odling är kultur är odling

Välkommen till min inneblogg! Som barn satte jag mig gärna i lä för att läsa i någon klippskreva, högt uppe på berget där måsarna släpper ned musslor för att komma åt innehållet. Där kunde ingen ropa på mig. Här handlar det mest om läsning, men även annan odling och grävning får utrymme. Dans, musik, konst.
På min uteblogg är jag amatör. Här är jag proffs.

onsdag 12 juni 2013

Lyrisk rapport från socialkontoret

Jeny Rengman, Huset, dikter, Pequod Press

Som på beställning, och med föredömlig snabbhet, kommer en bok om förortspojkarna som behöver samhällets omedelbara uppmärksamhet.
Medan alla frågar sig varför privatbilar bränns och unga män kastar sten på människor, har debuterande poeten Jeny Rengman koncentrerat sig på socialkontoren. Titeln Huset anger en plats för byråkrati, uppskjutarbeteende och usel kommunikation. Det handlar om ett fiktivt kommunhus, där e-post sänds mellan rummen.
Om en medarbetare händelsevis får träffa chefen, är det bara för att ta emot en reprimand. Tågordningen är viktig. Man får varken kontakta en överchef eller en mellanchef, om underchefen bromsar ett akut familjeärende.
Det är fullt av schabloner och nidbilder av passiva, inkompetenta ledare och förtvivlade, överbelastade underhuggare. Rengman gör kallblodigt och syrligt en lista över alla sorters möten i kommunhuset, och därtill listor med tjusiga målbilder såsom prestigelöshet, klientsäkerhet, helhetstänkande. Hon sammanfattar med en fras där varje ord centrerats på sidan:

                                          barnens
                                           behov
                                               i
                                          centrum

Den förkortade formen BBIC avslutar första avdelningen. Efter en tom sida, som gjord för eftertanke, får klienten Gabriel Ancro ett ilsket utbrott av besvikelse över socjävlarna. Det kommer kött på benen i skildringen av myndigheternas passivitet.
Efter ett år av artiga påminnelser till chefen skriver socialseketeraren: ”Familjen Ismael är beviljad stödinsats sen snart ett år tillbaka. Familjen befinner sig i en kris som hela tiden förvärras. Jag ber här på familjens vädjan att de får stödet så fort som möjligt.” Så fort som möjligt - det är ord som hon upprepat hela året, utan effekt.
Det är svårt att tro att det går till så här klantigt och stelbent, men Jeny Rengman är utbildad socionom och har säkert sett flera Hus. Boken är kanske ett farväl till yrket. Men om den är inträdet till författaryrket, det är tveksamt. Det behövs mer än schabloner och listor för att beskriva verkligheten så att det biter. Varför inte en visselblåsare till fackbok?

Recensionen publicerades i Hälsinglands fyra tidningar onsdag 12 juni 2013

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar