En ros är en ros är en ros... Kultur är odling är kultur är odling

Välkommen till min inneblogg! Som barn satte jag mig gärna i lä för att läsa i någon klippskreva, högt uppe på berget där måsarna släpper ned musslor för att komma åt innehållet. Där kunde ingen ropa på mig. Här handlar det mest om läsning, men även annan odling och grävning får utrymme. Dans, musik, konst.
På min uteblogg är jag amatör. Här är jag proffs.

måndag 18 juni 2012

En fördjupad bild av Ellen Key

Ronny Ambjörnsson, Ellen Key, En europeisk intellektuell, Albert Bonniers förlag

Han har gjort det åt oss, Ronny Ambjörnsson. Han har noga läst Ellen Keys verk: Böcker, artiklar och föredrag. Det är fantastiskt och rörande att han satsat så stort för att lyfta fram Ellen Keys livsverk. Hon har funnits i hans forskning i många år och nu som professor emeritus bjuder han generöst på sina breda lärdom om Ellen Key (1847-1926) och den europeiska idévärld hon blev en del av.
Det räcker ju inte att hennes flödande produktion finns på forskningsbibliotek och ibland lockar en doktorand att undersöka det ena eller andra. Det räcker inte med turistströmmen till hennes underbara Strand, där arbetarkvinnor och skribenter kan få ro vid Vätterns vågor.
Vad som hittills saknats har varit en nutida, skarp och kritisk översikt över hennes verk och visioner, om barns rätt till fri lek och spännande lärande, om kvinnors makt över sin sexualitet i och utanför äktenskapet, om patriotism och farlig nationalism.
Idag skulle hon debatterat frågan om religiösa inslag under skolavslutningen. Man kan förstå chocken när Ellen Key skrev att kristendomskunskapen var det mest demoraliserande momentet i barnuppfostran! Vilken dubbelmoral att en timme lära ut skapelseberättelsen och nästa timme naturvetenskapliga fakta! Sedan fortsätter dubbelmoralen ute i samhället, fritänkaren viger sig kyrkligt och döper barn, republikaner sjunger kungssången och tar emot ordnar. Diskutera bibeln hemma, aldrig i en skolbänk, tyckte Ellen Key. Själva ordet kristendomskunskap var fel, när det handlade om religiösa åsikter.
Ellen Key var pionjär för barnens rättigheter. Före henne hade knappt någon tänkt tanken, att barn kunde ställa krav på sina föräldrar. Barnarbete ville hon stoppa, men lade också ansvar på barnen att göra sitt bästa. Att sträva efter lycka är den enda plikt en människa har mot sig själv, skriver hon. Drömmen om framtiden är viktig att odla. Hoppet om en god framtid ger lust att leva i nuet!
Det var ju lätt att håna en talför, radikal kvinna som Ellen Key. Hon jagades av akademiledamöter i spalter och böcker. I boken Ellen Keys tredje rike: en studie öfver radikalismen (1902) tyckte Vitalis Norström att Ellen Key odlade en barnkult. Ambjörnsson citerar honom: ”Är barnet till för att blifva människa eller är människan till för att förstå, fostra och lyckliggöra barnet?”
Ibland reste hon utomlands för att slippa jakten, men hon gjorde också långa bejublade föreläsningsturnéer i Europa. Hennes böcker kom på flera språk och ideligen nya upplagor, och hon träffade viktiga personer i tidens idédebatt. Björnstierne Björnson, Georg Brandes, Rainer Maria Rilke och Lou Andreas-Salomé blir hennes vänner, för att inte tala om de inspiratörer hon mötte i böckernas värld: Spinoza, Nietzsche, Spencer, Rousseau, Goethe och Ibsen, de bidrog men hon formade sin egen väg.
Den svenska kvinnorörelsens mer borgerliga portalfigurer kom hon på kant med, både för att hon som särartsfeminist värnade om moderskapet och kvinnans plats i hemmet, men också för hennes radikalitet i fredsfrågan. När hon höll förstamajtal på Gärdet 1894, kritiserade hon överklasskvinnorna för att de glömt arbetarklassens kvinnor.
Ronny Ambjörnsson har gjort en ovärdelig granskning av Keys idévärld, utan att glömma hennes liv. Efter Annelie Jordahls sentimentala roman Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) från 2009 känns Ambjörnssons version av kärlekshistorien med den gifte fyrbarnspappan Urban von Feilitzen mycket respektfull.
Han lyfter också fram en intressant bakgrund till Ellen Keys drivkrafter och ansvarskänsla: Som tonåring var hon med när två kusiner, som hon försökt lära att simma, drunknade.
Jag tar med mig några ord Ambjörnsson hämtar från en ateistisk predikan ur Lifslinjer II. De stora frågorna om livets mening kommer att aldrig att få svar, och däri ligger deras styrka, menar Key. Därför fortsätter vi att söka i oss själva, i stället för att få svaren pressade på oss uppifrån eller utifrån.

Recensionen publicerad i Arbetarbladet 17 juni 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar