En ros är en ros är en ros... Kultur är odling är kultur är odling

Välkommen till min inneblogg! Som barn satte jag mig gärna i lä för att läsa i någon klippskreva, högt uppe på berget där måsarna släpper ned musslor för att komma åt innehållet. Där kunde ingen ropa på mig. Här handlar det mest om läsning, men även annan odling och grävning får utrymme. Dans, musik, konst.
På min uteblogg är jag amatör. Här är jag proffs.

söndag 12 augusti 2012

En skogsrundtur till opera och dans

 Opera har blivit en folksport för barn och vuxna. Amatörer sjunger med proffs i finnskogen. Publiken kommer i gummistövlar. Paris bohemer klädda i 70-talsorange och batik citerar svenska skämt: Underbart är kort! Känsla för feeling!
I en annan skog: Ny koreografi dansas i knotthelvetet på fäboden och det handlar inte om att ysta utan om längtan efter att få tid att skriva poesi.
Och i en lada: Vuxna tjoar och visslar när unga spelat polska efter Troskari-Erik och danstruppen snurrat med fjäderboor.
Det här händer runt om nu på sommaren, inte i något stenbrott utan i intima lokaler. I stället för buskis får allmogen traditioner fräckt förmedlade. Yrkesutbildade konstnärer ställer perfekta kostymer mot granväggar, svalor piper. Släkt, grannar och turister kommer och vänjer sig. Sen blir det slutsålt även nästa gång Metropolitan sänder opera i Edsbyn.
Om några år kanske vi också får möta Läcköoperan så, eller via stor duk följa publikens vandring längs fägatan på Digerkölsvallen i trakten av Los och se hur man viftar bort småsve med sittdynor och programblad.
Läckö är ju ståndsmässigt men skogens djur och jägare har i sommar intagit slottsgården med Leos Janáceks fabel Den listiga lilla räven. I år tilldelades Läckö Slottsopera Operapriset 2011 av tidskriften Operas läsare. Tusentals ser opera där varje år och för många är det första smakbiten av denna allkonst.
Rätt nybakade operaregissören Linda Mallik bygger sin fantasieggande uppsättning på en oförlöst förälskelse i Janáceks liv. Den 25-åriga, gifta Kamila blev i fabeln en vild räv och av sitt 63-åriga jag formade han en skogvaktare (Thomas Lander) som lever upp genom att fånga räven.
Familjeliv och död bland djuren är en annan röd tråd. Sjungande smårävar myllrar: Livet går vidare trots att den förrymda Skarpöra (Sofie Asplund) slutar som pälskrage. Rävbröllopet är höjdpunkten, men den melankoliska hunden, Frida Josefin Österberg, står för insikten att kärlek behövs, även om den inte når sitt mål. I fabeln är hunden till och med tonsättare.
Över till Opera Vox! Liksom Linda Mallik  studerade Märit Bergvall regi på Operahögskolan och har jobbat på Läckö. Märit växte upp i byn Hå söder om Bollnäs och ledde redan i fyran sitt första teatersällskap. Nu gästspelar hon regelbundet med sitt fria operasällskap på Loses finurliga vridscen i skogen nära Hå.
Döm om publikens förtjusning när vi glider iväg, och den lilla orkestern med dirigenten Miguel Ramos dras med bil runt alltihop för att dyka upp nära nästa scenbild. Puccinis fattiga konstnärer ockuperar Mullvaden på Söder, nej Kvarteret Bohemen. Precis som Linda Mallik har Märit Bergvall gjort en humoristisk och fyndig nyöversättning av grundtexten, men ingen av dem lyckas undvika genusfällorna. I Boheme har vi madonnan som dör och horan som bråkar, bland rävarna är den ena kokett och den andra mera kaxig.
Så sången. Vilken röstmässig briljans den unga generationen besitter! Och utspelets finlir: Rodolphe döljer sin svartsjuka i spelad frihetslängtan. Han klagar på hennes prydnadssaker och sjunger: ”Från passion till tristess!” men får svaret av en kompis: ”Du har inte skött det med finess!” Hon dör förstås, men han lär sig något.
Hälsinge Låtverkstad firar tioårsjubileum med föreställningen På fri fot. Trettiosex på scenen, dansare, sångare, musiker med fioler, gitarrer, blås och slagverk. Idén är att samla unga från hela landskapet några helger under ett år, ungdomar som kanske annars är ensamma i sin bygd om att gilla traditionsmusik. Idén är lysande och utförandet ger kickar för livet - även för lärarna, intygade Eiwor Kjellberg. Hon har förresten nyss givit ut en CD med några av sina gamla elever och Pär Engman. Soulscreen med Eiwor Kjellberg band visar att hon är Hälsinglands mest framstående tonsättare bland folkmusiker idag. Och konkurrensen är hård, det visar inte minst låt-SM i Bergsjö, där årets vinnare var Bo Karlsson.
Eleverna på scenen funderar på sitt förhållandet till hembygden. Stanna eller dra? Fiska med farsan eller söka en danskarriär? Musik Gävleborg och Bilda har stött den smittande CD:n På fri fot, med låtar skrivna av flera elever. En av kompositörerna är Molly Andersson från Delsbo. Hon har med systern Alice och Theresa, Isabel och Sophia Godau nyss gjort dunderdebut med skivan Polkfrock Sisters, en sjudande mix av amerikansk folkmusik och jazzig visa med svensk sentimentalitet i botten. Bästa spåret handlar om en morots tonårstankar om sitt utseende!
En som valt framtid är Peter Hjelm från Korskrogen. Efter dansgymnasium i Bollnäs och ett år på musikteaterlinje på Öland börjar han nu på Balettakademien i Göteborg.
Med stark utstrålning dansade Peter i sommar sin egen koreografi i regn och knott med Tovåsens teaterförening. Berättelsen om Kaspar Davidssons gudomliga resa, skriven och regisserad av Anders Öhlén, har en poetiskt överraskande intrig. Levande och döda möter Gud, det var stundtals förvirrande och alldeles, alldeles underbart.

Artikeln publicerad i Arbetarbladet 12 augusti 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar