En roman om Greta Garbo! Så kommer denna bok säkert att kallas, i evighet amen, men det lilla ordet OM stämmer till eftertanke. Visst sticker den gudomliga sin haka i vädret på bokens omslagsbild och visst finns det romaner som handlar om ett enda ämne, men en god roman är alltid mycket rikare än så. I synnerhet om en så eftertänksam och nyfiken berättare som Ellen Mattsson är i farten.
Vad handlar den om då? Någon skrev två kvinnors vänskap, mycket förvånande eftersom unga Vendela och hennes bara något äldre arbetsgivare Greta Garbo inte har några varmare känslor för varandra. De accepterar varandra, med den reservationen att Greta gör om Vendela, så att hon skall kunna fungera som stand in, när beundrarna är för påträngande.
Man kan säga att romanen handlar om en skygg idol som jagas av press och fans, men det är bara en tråd i intrigen. Mattsson stöder sig på garbolitteraturen, men har ändå inte gjort en roman om Greta Garbo.
Något närmare sanningen kommer den som ser Vinterträdet som en bok om vägval. Vem väljer? Mauritz Stiller tog Greta Johansson ur Dramatens scenskola och gjorde henne till filmstjärna. Romanens Vendela plockas upp av Greta Garbo på amerikabåten Kungsholm och blir utan att be om det anställd som sekreterare och väktare.
Ännu närmare sanningen kommer kanske den som ser en bok om människans existensiella ensamhet, om att var och en i grunden är ensamma, även om vi blir älskade eller älskar eller bara uppskattas någorlunda på jobbet.
Vendela och Greta talar mest om praktiska ting, men två andra samtal är höjdpunkter i boken. Butlern Gösta, som ser hur Garbo sparar och stänger in sig, menar att hon slösar bort sitt liv när hon inte njuter av pengarna. Vendela går till försvar. För henne får Greta låta bli att använda sin frihet. Hon kan få leva utan mening om hon vill, det har hon också rätt till.
I det andra samtalet är det Vendelas farbror Herbert, också immigrant i USA, som ifrågasätter Vendelas val eller icke-val. De är båda brutalt ärliga som släktingar kan vara. Samtidigt visar han henne en omsorg som Vendela häpet registrerar, som när han ser till att hennes kjol inte fastnar i bildörren. Ellen Mattsson låter dem båda växa i mötet, från låsta positioner till viss förståelse av den andras perspektiv. Kanske blir det ett litet steg för Vendela mot att förstå sig själv en aning. Minimala förändringar alltså, men dock en riktning.
Herbets och Vendelas dialog kommenteras av Vendela som är bokens berättare. Ellen Mattsson för läsaren skickligt genom dessa olika lager av medvetanden och tidsskikt.
Vendela skriver ett filmmanus om drottning Kristinas abdikation. Temat avhopp är ju något som hela tiden sysselsätter Garbo. Det skulle vara en film med en stenig livsväg men också viloställen för lek. Men hon förstår att det inte går att visa en hel människa, man måste välja vissa bitar och ge dem en glans.
Kristinas liv med två disparata delar måste ändå undersökas i sin helhet för att mönstret skall bli tydligt, tänker Vendela. Då behövs avstånd, ju större avstånd desto bättre framträder mönstret.
Det här är ju författarfunderingar men också tankegångar för den som ser på sitt eget liv, tidigt och sent. Ellen Mattsson är mästare på att granska skärvor och lägga större bilder, hela tiden med fokus på frågor om vad som är viktigast i livet. Frågorna får läsaren ta hand om.
Ellen Mattsson fick Selma Lagerlöfs litteraturpris förra året. Hon hör verkligen till vår tids stora berättare.
Recensionen publicerad i Hälsinglands Tidningar 21 augusti 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar