Malin Nord, Stilla havet, roman, Albert Bonniers förlagAlice Kassius Eggers, Det är bara regn, roman, Pequod Press
Döden, döden! Så brukade Astrid Lindgren börja sina telefonsamtal med systern de sista åren, för att ta udden av döden, nämna den och sen gå vidare med dagen.
Nu har två debutanter skrivit var sin roman med död och förlust som utgångspunkt, kärleksromaner med mycket mörker i.
Alice Kassius Eggers har gjort en återblickande dagbok om en eländig tonårsrelation som slutar i en dödlig mc-olycka. De tu går på uteställen på Södermalm, sms:ar från ett rum till ett annat under en fest, strular med andra, tar beslut som håller någon dag, röker på, pratar strunt, dricker osv. Det kan stå: ”Jag tror att vi hånglade, att du var arg men inte iskall.” Hon skriver i du-form, som vid en kista.
Engelska sångtexter skall ge tidsfärg men ökar bara dånet av ogenomtänkta schabloner. Det är riktigt tradigt att läsa detta, kanske plockat ur egna dagboken men utan konstnärlig gestaltning eller originalitet. Författaren skriver kritik i Aftonbladet, det är nog därför förlaget har accepterat hennes manus.
I Malin Nords mer genomarbetade debut Stilla havet är det en bror som sörjs. Han sitter i fängelse och har dödat under berusning. Syskonen har stått varandra nära, möjligen alltför tätt, men nu vill han inte ha besök.
Systern famlar desperat efter fotfäste under en resa i Kalifornien. Hur kunde han? Hon är rädd för att precis som brodern förlora kontrollen, och längtar samtidigt efter att det skall hända. Även hon skulle kunna döda någon, tänker hon. För henne kommer gränsöverskridandet att handla om begär, ”att befinna sig vid en gräns, helt intill den, och forcera den”.
Kvinnan har två sätt att gå över gränserna. Hon inleder en relation med en mer oerfaren kvinna från badstranden, men hanterar även andra kvinnor mer eller mindre brutalt. Hon dricker nästan hela tiden och omåttligt, så stora mängder att hon nästa dag dras med minnesförlust. Det gör hennes inre monolog sönderbruten.
För mig är inte detta en roman om lesbisk kärlek och absolut inte om förälskelse, det är mer en berättelse om tröstlös sorg och begär efter liv, trots allt mörker. Malin Nord säger inte så mycket om bakgrunden till kvinnans panik, hon bara antyder en uppväxt i en problemfamilj, och fokuserar i stället på den akuta situationen där vid Stilla havet: Kvinnans pendling mellan rädslan över att vara identisk med brodern och suget att liksom brodern förstöra allt. Vad kvinnan strävar efter är att stilla det bottenlösa havet inom sig. Det är skickligt formulerat och en stark debut.
Recensionen publicerad i Hälsinglands Tidningar 10 maj 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar